a n d r e a s . s c h u t z

So here is another little anoying thing i finally figured out.

My son has got an ZTE Blade II and a Swedish Comviq plan. He has never been able to both surf and use MMS. And if he use the settings that is written on Comviq’s support pages nothing works at all.

I finally worked out what is supposed to be in the APN settings.

First of all, if you have used the ‘reset to defaults’ you have to delete the downloaded APN’s and start by creating your own. I never succeeded in editing the one that downloads from Comviq. Nerver understood why.

Here we go:

Namn: any_name_you_want

APN: internet.tele2.se

Proxy:

Port:

Användarnamn:

Lösenord:

Server:

MMSC: http://mmsc.tele2.se.

MMS-proxy: 130.244.202.30

MMS-port: 8080

MCC: 240

MNC: 07

Autentiseringstyp: PAP

APN-typ: default,mms

I don’t even know what some of the settings mean, but now both internet and mms works.

Hooray.

– EDIT –

After some research I managed to download the upgrade software to his Windows computer (even that worth a howto) and the search for new software revealed an upgrade from GB_P735TV1.0.0B02 to GB_P735TV1.0.0B03. After that upgrade the auto provisioning of the APN’s from Comviq seems to work.

Kommer vi någonsin att komma dit?
Eller borde jag bara undra hur fort vi kommer att komma dit?

Vadå vadå?
Okey, jag skall ta det från början.

Mitt senaste inköp i teknikväg är en CX-01. Det är en mini-android-PC som i dag säljs som ett mediacenter på sticka.
För som du vet så hade vi först PC’s, sedan laptops och sedan pads. Och nu… PC-on-a-stick.

Så vart kommer vi då att komma? Jo till att vi använder PC-stickorna på jobbet.

Hur kan jag påstå det? Enkelt… tycker jag just nu i alla fall. Prova på tankeexperimentet att mappa priset mot enheterna så ser du vad jag menar. Ungefär så här;

PC – 12000:-
Laptop – 9000:-
Pad- 6000:-
Sticka – 1000:-

Skall jag vara riktigt ärlig så betalade jag bara $55 för min CX-01 och det är ju knappa fyrahundra i dag. Men man måste väl i ärlighetens namn ge den en skärm, ett tangentbord och en mus också för att kunna kalla den en PC. Jo, än så länge i alla fall.

Fortsätt tankeexperimentet och fundera som ett företag. Hur kan jag ge mina anställda redskap nog att arbeta och i samma veva slippa betala en massa pengar?
Om jag som företagare kunde ge mina anställda ett fullgott redskap för att tex. köra en office-svit och komma undan med en tusenlapp i stället för att punga ut med sex så skulle jag göra det.

Voila!

Jag har sedan ett åt tillbaka en HTC Desire. En bra telefon som lätt utklassade min iPhone som fick gå i arv.

Min nya arbetsgivare har abonnemang från Telia och det ställer till det på sätt och vis. Ett exempel som irriterat mig länge är att Telia blockerar SMTP-trafik. Inte bara port 25 som det verkar, utan all SMTP-trafik.

Min mail har jag hostad hos one.com och deras smtp-server har namnet send.one.com. Telia tillhandahåller en SMTP-proxy som lyssnar till uppslaget smtprelay1.telia.com men den är bara nåbar från insidan.

Detta ger effekten av att om jag ställer in min telefon att använda Telias SMTP-server så kan jag inte maila då jag är på ett WLAN (Telias brandvägg blockerar). Och sätter jag min telefon till att använda send.one.com kan jag inte skicka mail då jag är uppkopplad via 3G (Telia filtrerar bort SMTP-trafik). IRRITERANDE.

Lösningen är att kryptera trafiken så att Telia inte kan se att det rör sig om SMTP-trafik och därför inte kan blockera den. Jag fick kämpa en del för att få min telefon att skicka krypterad mail-trafik via one.com’s SMTP-server och jag tänkte här tala om hur jag bar mig åt för att lyckas.

Först lite fakta:

Då SMTP inte krypteras körs trafiken vanligtvis via port 25.
Då SMTP krypteras kör man vanligtvis trafiken över port 465 eller 587. CISCO snodde åt sig registreringen av port 465 så 587 är väl bäst att använda.
Krypteringen kan ske på två sätt, via SSL och TLS. SSL är på väg att utrangeras.
För att undvika blockerade portar hos illasinnade internetleverantörer så har de flesta mail-leverantörer hittat på lite olika portar på sina SMTP-servrar. One.com tex. har port 2525 på sin SMTP-server och det lurar många internetleverantörer fast inte då telia som dessutom tycks titta på vad din datatrafik innehåller.

Till sist lösningen:

SMTP-servern hos one.com kan kommandot STARTTLS som redan innan autentiseringen slår på TLS-krypteringen på den annars okrypterade porten 2525. Snyggt! Men inte särskilt bra dokumenterat hos dem. Så gott som alla manualer på deras hemsida säger bara att du inte skall köra med SSL. Det är i och för sig sant, send.one.com tillåter ingen SSL-kryptering på utgående mail vilket gör att iPhone tex. gnäller om att få slå av kryptering.

Kan det vara en slump att Telia och Apple samarbetar?

Praktisk gör du så här på din HTC Desire:

* Starta mailapplikationen, tryck meny-knappen, välj “Mer” sedan “Kontoinställningar”.
* Välj “kontoinställningar” igen i det nya fönstret som visas så att du kommer in i wizarden för “Redigera konton”.
* Skriv in din mailaddress, tryck sedan på fortsätt.
* Den sida som visas nu är inställningarna för inkommande mailserver.

* Nästa sida är inställningarna för utgående mailserver.
* På sista sidan får du frågor om “Kontonamn” och “Ditt namn” fyll i dem och tryck “Avsluta inställning”.
* Nu hoppar telefonen tillbaka till sidan för kontoinställningar. En ful liten ovana som HTC Desire har är att den ställer tillbaka inställningarna under “Skicka och ta emot” så dom måste du ange till vad du tycker är bra igen.

Hoppas det här hjälpte och ursäkta de suddiga bilderna.

Just thought I would put down how I solved the problem with sending email from multiple accounts on the same server yesterday.

First a description of the problem I was faced with.

A client wanted to hook up several email accounts to the same email client. Nothing strange with that, it happens every day. What maybe was a little unique in this case was that some of the email accounts resided on the same server.

I like to believe that the most common situation is that people tie different email accounts from different ISP’s together, and doing that, chances are that they never encounter this problem. Anyhow, I searched Google extensively, and not one of the hits addressed this problem.

My client used a MacBook Air with Lion installed. And the application used is Mail 5, perhaps not one of the best applications that Apple have released. Let’s hope it will develop.

When all the different email accounts was set up, they all recieved email properly, but only the account that was set up first could send something. Emails from all the other email accounts got stuck when trying to send, forward or reply.

So what was the solution to this problem?

Send, forward and reply all make use of the SMTP servers. And what maybe isn’t obvious when you use different email accounts on the same server, is that you need to authorize to the SMTP (sending) server witht the same account that your IMAP or POP (recieveing) functionality is using. That gives, you have to create an SMTP entry that matches your IMAP (or POP) entry. So for every recieving email account you have to create an sending account too.

This paired with some issues in the setup wizards on Apples email client does not give you a logical and straight forward setup. I had to go through the settings over and over again. Filling in the same passwords time after time. The little invention “show password” that android makes use of would have been very handy here. Given how stubborn this setup was, I can almoust swear that the setup wizard mixes accounts and passwords, and that you have to go in and straight this up later.

Well, now it works like a charm.

The different email accounts recieve and send flawlessly. And I have learned to keep a one-to-one relatioship between incoming and outgoing email accounts.

My father and I bought a Crescent 465. We wanted a small, portable boat for fishing and short trips in the lakes and sea nearby. We settled for the 465 model because it is sturdy enough and good value for the money. So we scanned the market on second hand 465’s and found one that we liked.

Today, I know what we did wrong. Usually we don’t dive into matters without precautions and don’t ask me why we did it this time. Eager at best, but pretty stupid when given enough time to think.

First we should have searched the net for problems on the Crescent 465. If you google the model along with the word “problem”, you know what I talk about. We surely aren’t the first ones to encounter this.

But here we are. Proud owners of a Crescent 465!!!

All the woodwork in the boat was thoroughly rotten. Wich in turn made the boat unstable and a potential hazard to use in water. Everything had to be changed.

So. You have been warned. Do your homework before buying a 465 or you’ll end up doing this:

First, cut away all the rotten wood. We used a grinder to carefully cut out the interior as close to the hull as possible. Careful not to damage the hull itself.

We also decided to reuse the cut out parts as much as possible. So we removed them as intact as possible.

We used an axe, a sledge hammer and a small crowbar to break away the residual edges. It worked extreamly well and was very efficient.

Then, we made a new floor (durk in Swedish) from polyester, fibreglass and divinycell. We put two layers of polyester and fibreglass on each side.

We grinded away all the rotten plywood that was inside the benches and put new layers of fibreglass and polyester inside. The upper part of the benches where reinforced with 10mm divinycell creating a sandwich construction. We hope it will be strong enough.

We made supports on the underside of the floor to help carry the weight and help in keeping the floor attached to the hull. We straighted up the hull carefully before fastening the floor. Without the floor the hull is pretty easy to bend and skew.

Then we fastened the floor with sikaflex. Sikaflex is a polyuretan glue with superb adhesive. The marine variant is resist to water.

We made a light weight filler from polyester and micro glass balloons. We used the filler to smooth out all gaps.

When the floor was in place all other interior was laminated in. Almost all wood is now removed from the construction and very little can rot. Everything is made using the sandwich technique with fibreglass, polyester and divinycell.

Finally we topcoated the interior. We where surprised on the final finish and look. The topcoat was incredibly forgiving in covering minor errors and gave a very professional look.

Last but not least we attached the hatches and put new locks on them. Voila!

We put a lot of time in this project. Far more time and money was spent in repairing this boat than we could ever have believed from the beginnig. But this is still a rather cheap way of getting a boat. Looking back we are pleased with the experience of laminating in polyester. It is easy to get the hang of it and if you don’t achieve what you want the first time, cut away and redo until you are satisfied with the result. Good luck!

…fortsätter de flesta med det här operativsystemet.

Jag har förmodligen missat något, varit sjuk på någon lektion eller helt enkelt inte greppat dess suveränitet.

Enjoy!

Ja över vad egentligen?

Vi lever våra liv. Vad kan vi annat göra? Ofta, sådär mitt i vardagen, utan att ge oss själva tid att reflektera över hur. Ganska naturligt, vi behöver ju göra just det där… ni vet, handla, ringa… gör vi inte sånt bryter våra liv ihop. Jag är inte sarkastisk, det är verkligen så. Ett missat samtal till banken tex. kan verkligen betyda katastrof…

Katastrof, det ordet har kommit att bli vanligt. Men hur ofta hör vi motsatsen…

I dag, gav jag mig tid att uppleva motsatsen. Det är inget vi får, inget vi blir utvalda till, inget som vi får ynnesten att uppleva. Som så mycket annat är det något vi ger oss själva, något vi tar oss. Jag låter bilderna tala för sig själva…

Mirakel? Njae, inte underligare än resten av det unika här hos oss…
Det finns svårare!

(kom ihåg att det är copyright på det här, fråga så får du säkert använda)

Sitter och lär mig hantera MAC’ar just nu. Bortskämd som jag är av linux så blir det ju så klart en hel den gnällande. Jag har så svårt att förstå vad andra egentligen ser som så fantastiskt med MACar och OS X. Kopplade upp mig på min linuxserver med ssh från MAC’ens terminal och ville editera en config-fil. Och hittade ingen “ins-key” på tangentbordet. Nåja, jag googlade.

Följande forumtråd ger ett lysande exempel på vad jag menar:

http://forums.macrumors.com/archive/index.php/t-216847.html

Ha, ha, ha… “Why do you need a insert key? They seem to be annoyance for me on the
PC. Why would you ever want to turn it off? Its just a annoying thing
that little kids turn off……. unless you have a reason to turn it
off. I have no clue what that would be”.

Ett lysande exempel på; “om man inte vet, kanske man skall hålla tyst”.

Nåja, jakten på “the insert key” går vidare.

….. en timme senare …..

För alla er som undrar, MAC har ingen “insert-key”. I VIM över ssh, tryck bara “i” för att få igång insert.

PUH! Härligt med MAC’ar.