Hej på er.
Här kommer ett annorlunda och roligt inlägg. För det första är det inte på engelska. För det andra handlar det om jakt.
Ni som har läst min blogg veta att jag till största delen är systemingenjör så oftast är mina inlägg av teknisk karaktär. Nåja, en bit av mig är jägare också och den biten ska nu få lite mer luft under vingarna.
Min mor och hennes man Björn har en Weimaraner som dom träget tränar till jaktchampion. Björn och jag har länge närt en önskan att få jaga fågel och för ett slag sedan beslutade vi att dra igång ett projekt för att bygga en utsättningsbur och på det viset få möjlighet att förena nytta med nöje. Nöjet består i att få jaga fälthöns över stående hund, en jaktform som enligt mig är fantastiskt trevlig, och nyttan är så klart att få ge hunden effektiv och ändamålsenlig träning. De höns som “blir över” i naturen kan man dessutom ses som en trevlig extrabonus och viltvård nu när det konventionella jordbruket gjort livet surt för våra fälthöns.
Efter lite (åja en hel del faktiskt) googlande så insåg jag att nätet inte är översvämmat av sådan här information. Tanken att dokumentera projektet här på min blogg började att gro.
Dels kan det inspirera er till likartade projekt. Dels kanske det kan ge er som vill dra igång något sånt här, lite teknisk information på hur vi gjorde, vad det kostade oss och resultatet av våra försök.
Kycklingarna
Som första steg beställade vi naturligtvis hönsen. Dom har kläckts upp av George som genom sig kunnighet och stora passion för fälthöns är en helt fantastiskt källa för inspiration. Vilket proffs.
Men till slut är kycklingarna ungfåglar. Tjugoen kycklingar blev det allt som allt.
Buren
Ett av stegen är så klart att kunna hålla rapphönsen på ett riktigt sätt. Efter en hel del sökande hittade vi lite information hos Landins hund och katt och buren vi byggde är kraftigt inspirerad av artikeln jag länkat till ovan. Tack för inspiration och information.
Vi valde dock att anpassa buren en smula efter våra förhållanden.
Såhär resonerade vi:
* Vi ville ha en ännu enklare och lättare konstruktion än Landins bur.
* Vi kommer att välja en annan lösning än ett ingångs-giller.
* Vi tog bort samtliga dörrar. Färre rörliga delar ger bättre driftsäkerhet.
* Vi lade till en lucka i mittsektionen för att kunna öppna upp till hönsen och låta dem gå tillsammans. Förenkling med mat och vatten är idén.
* Vi kan ha vår bur under tak då den står ute. Vi valde därför mindre vattentåliga material.
Såhär gjorde vi:
Under den sista veckan gjorde vi en ritning. Den justerades ett antal gånger och den fortsätter än i dag att justeras. När buren och ritningen stämmer överens skall jag publicera ritningen åt er…
Först sågade vi till delarna som vi med ritningens hjälp hade listat ut att vi behövde.
Här ser du den kompletta byggsatsen (dom som är uppmärksamma ser att byggsatsen INTE är komplett… jag har glömt 150cm-reglarna). Det vi inte har tillverkat ännu är luckan och fästet på denna. Vi var ännu inte på det klara med hur vi tänker konstruera den.
Björn hade spillvirke kvar så reglarna gjordes av detta. Skivan är en OSB-skiva. Vi får se hur den klarar fukten. Nätet är från Ö&B, det var dom enda som jag hittade som hade 10-meters rullar.
Här är den första gaveln monterad. Observera den mycket enklare och smidigare konstruktionen än “originalet”. Vi får väl se om vi förenklat för mycket.
Nu har vi jobbat några eftermiddagar och ritningen har så klart uppdaterats kontinuerligt. Så här ser buren ut då den är monterad.
Gillerstruten (eller vad skall man kalla den?) är inte färdig än så det är än så länge bara ett hål i kortsidan. Extra-regeln till luckan mellan bursektionerna syns på den här bilden.
Detaljbild på mellanluckan. Luckan skall öppnas med hjälp av linor uppåt.
Här är den utlovade ritningen. OBS! Ritningen är inte skalenlig på något vis. En stor dos av intuition och improvisation kommer att krävas.
En del händer fast det är mitt i djupaste semestertider. Ett elstängselaggregat är beställt och vi inväntar leverans. Björn har fixat nätet som blir burtaket. Nu börjar det arta sig.
I helgen skall vi slutligen flytta ut buren på sin förberedda plats. Förhoppningsvis blir det lite jakt på predatorer också. Sedan är det naturligtvis också dags att påbörja hundträningen.
Jaha, då är burprojektet faktiskt klart. Så här blev det då allt var klart och monterat på plats ute i dungen där våra tjugo rapphöns nu går och pickar. Runt buren ligger ett kycklingnät som är fastskjutet i bursidorna för att förhindra att någon gräver sig in… och ut.
Det enda som återstår är gillerstruten så att dom uttagna hönorna kan komma in i buren igen då träningspasset är över. Då jag monterat den lägger jag upp en närbild så att alla förstår.
En ekonomisk sammanställning kan säkert vara av intresse nu när vårt burprojekt är slut.
Jag skall bara samla ihop uppgifterna så sammanställer jag dem här.
Burnät 229:-
Reglar
Byggskiva 129:-
Elaggregat
Stolpar
Trots att det var ett slag sedan jag uppdaterade vårt rapphöns-projekt så har det hänt lite. En eller annan passjakt på räv har vi fått. Men inte en endaste räv har synts till. Rådjur har vi dock hört…. men dom har ju inget med rapphönorna att göra.
En höna påträffades utanför buren en dag. Hur och varför den hade rymt är ännu en gåta. Men det gav oss bra incitament att tillverka och montera gillerstruten.
Så här ser den lösningen ut.
På utsidan av buren sitter en skjutlucka så det går att kontrollera om gillret skall vara öppet eller inte. På så vis kan vi förhoppningsvis undvika att få in katt och mink eller mård.
Från utsidan har vi gjort en “naturlig” öppning i camo-nätet så att det ser lockande ut att stiga på.
Och det fungerade utmärkt, på mindre än fem minuter hade rymlingen hittat tillbaka till flocken. Vi har också, på prov, lämnat luckan öppen för att se om det gick att rymma ut genom gillret. Det verkar dock som om rapphönsens anatomi förhindrar det. Dom får helt enkelt inte upp fötterna då dom står framme vid struten och tittar ut. Men vi får väl se.
Svinn
Vi har fått känna på ett litet svinn. Två av rapphönorna har dött. Den ena ganska tidigt i projektet och orsaken är ännu inte riktigt klarlagd. Om den någonsin blir det. Troligtvis en svag individ, eller stress i samband med att buren behövde flyttas för att skona gräsmattan den stod på.
Den andra hittades död i lördags och bar tydliga spår av pickning. Förmodligen är buren en smula för liten nu. Rapphönorna har växt på sig avsevärt och hackordningen blir tydligare och tydligare. Vi har länge väntat på att fältet närmast skall slås men vi tror nu att vi måste sätta igång vår verksamhet utan att vänta på skörden av det fältet. De andra fälten runt om har varit slagna i över en vecka nu.
Hundprov
I söndags var det så dags för att anordna en första lektion för hunden. Weimaranern “Torsten” skulle få öva sig i att söka rapphöns, och vi skulle få öva i utsättning och som hundförare.
Två av de klenare hönorna valdes ut (för att slippa eventuellt mer svinn) och sattes ut i närliggande stubbåker. Vi fångade in dem med en håv och förvarade dem under promenaden över till åkern i en väska. Det fungerade mycket bra. Vi valde en ö som efter hänsyn till vindriktningen gav oss ett så stort sökområde som åkern medgav.
En och en släpptes hönorna ut i det lite högre gräset på ön. Och med sitt karaktäristiska läte irrade dom in i det höga gräset. Sedan gav vi dem ca. en och en halv timmes respit och bröt för lunch och hundförberedelser.
Då vi återvände hade vinden vänt 180°. Är det inte typiskt. Som tur var så låg ön inte i kanten på åkern utan någotsånär i mitten. Vi anpassade oss efter den nya vinden och lät Torsten påbörja revieringen.
Torsten var uppspelt då vi började och söket kändes kanske en smula forcerat. Men han visade inte ett tecken på vittring då han närmade sig åkerön som vi visste att hönorna låg i. Allt som allt genomförde dock Torsten sitt sök bra och det är alltid roligt att gå efter hund som arbetar sig igenom ett utsatt område. Men döm om vår förvåning då ingenting hittades.
Vare sig hunden eller vi lyckades få den minsta skymt eller vittring på rapphönorna som vi bara en och en halv timme tidigare satt ut. Dom var som försvunna från jordens yta.
Vi fortsatte hundträningen och sökte igenom intilliggande åker och ett område med outnyttjad mark. Dessutom alla dikesrenar. Inte ett spår av rapphönorna.
Mycket snopna och förbryllade fick både Torsten och vi lomma hem och konstatera att någon kontakt med rapphöna blev det inte i dag.
Summering av projekt rapphöna.
Sommaren har nu passerat. Snart vintern likaså.
Under hösten har jag och Björn haft en rad med fina jakt och träningstillfällen. Skyttet har fått bra träning och hunden Torsten lika så. Ett antal drömtillfällen med perfekt stående hund, lyckade skott och fina apporter finns att minnas.
Naturligtvis finns ett par pinsamma bommar och olydiga hundrackor också med i leken, men projekt rapphöna får verkligen lov att klassas som lyckat. Hönsen själva trivdes och växte vartefter sommaren gick. Dom blev mer och mer “fältsmarta” och idén med att lyfta ur två, tre stycken och träna på dem fungerade till slut helt utan problem. Dom vi inte hittade eller dom som flög utanför jaktbar terräng gick nästan alltid tillbaka till buren och in igen. Vi har tappat mindre än fem fåglar totalt i spill.
Inga rävattacker vad vi vet. Ingen som tog någon fågel i alla fall. En enstaka duvhöksattack under pågående drev (som dessutom avlöpte till hönans fördel). Inte heller några problem med husdjur från dom närliggande gårdarna och bostäderna. Inte mink eller råtta. Förmodligen har vi haft en enastående tur.
Finns det något som vi skulle göra annorlunda till nästa år? Inte mycket, men en del.
Vi beställde tjugo höns. För vår voljär är det i mesta laget. För antalet tränings och jakt-tillfällen vi genomförde under sommar och höst var det också i mesta laget. Vi försökte att få till träningstillfällen en till två gånger i veckan men det fungerade inte alla veckor. Vi hade sju fåglar kvar då säsongen slutade. Femton fåglar hade fått bättre plats och räckt lika bra. Men vi lyckades heller inte anordna något tillfälle med gäster vilket var tanken. Kanske hade antalet fåglar varit bättre då?
På något vis skulle vi vilja ha hönsen mindre tama. En viss tillvänjning gick att se under sommar och höst eftersom vi till större delen innebar mat och vatten. Jag undrar hur man gör det?
Vi kunde inte se någon stress men vi är nybörjare och kanske fanns det tecken vi inte uppfattade. Jag tror inte det. Två hönor dog utan synlig anledning. Resten bokstavligen frodades.
