…har blivit min!
Det var länge sedan jag ägde en produkt från Apple och nu har det visst blivit dags igen. Fick erbjudandet av min fars vän att köpa en iPhone med spräckt skärm. Som ni vet vid det här laget var det ett alldeles för lockande erbjudande för en geek som mig.
Telefonen tingade ett pris på 1500 kronor och reservdelarna gick på ca. 300 kronor inklusive frakt. Så till ett totalpris av 1800 kronor skulle jag få en iPhone! Det gick inte att motstå. Jag nappade!
Så vad tycker jag då om min nykomling? För det första, ryktet om iPhone’s suveränitet är KRAFTIGT överdrivet. Om hälften av alla som lovordar den skulle äga en så hade det varit annat ljud i skällan. För det andra så är den inte särskilt “kunnig” som telefon. Om jag jämför den med min “gamla” Nokia 5310 Xpress music så känns iPhonen faktiskt lite spartansk.
Men den är snygg, rysligt snygg och känslan av “dyrgrip” eller juvel osar lyxigt och tungt runt den. Den är en glädje att hantera och “tafsa” på och det förlåter ganska mycket av dess inkompetens.
Sist men inte minst så går den att hacka, Jag tror att det tog en timme innan jag hade jailbreak’at den och fått konsollaccess på den. Och det behövs faktiskt, bristerna i Apple’s interface gör att man då och då måste in i operativsystemet och radera någon databas eller starta om något som inte längre svarar.
Tyvärr så får man ju då för första gången tillgång till filsystemet och chans att uppleva det. osX i all ära men gud så långt borta dom är i sitt operativsystem. Det känns i bästa fall som en linux a’la -95, men i stort så är det rätt bedrövligt. Osystematiskt, tillkrånglat och specialdesignat för användarovänlighet. Darwin/osX och Apple har enligt mig MYCKET att lära av Linux och open source.
Och kanske är det det som är den ultimata iPhonen. Jag läste att ett team håller på att porta debian till den. Bra idé. Åtminstonde för mig låter iPhone hårdvaran med ubuntu på som den ultimata PDA’n.
